Pathétique

Hieronymus Bosch, ytterpanelerna till paradistriptyken

 

 Drömmar är en kulturell vattendelare. Där finns de som anser drömmar vara trista och orealistiska, å andra sidan kan drömmar anses vara nervkittlande och centrala i förståelsen av oss själva.

Konsten har alltid arbetat med båda sidor, båda har haft sanningen som mål och bägge har velat peka ut något allmängiltigt och universellt. Vem äger sanningen? Får vem som helst lov att förklara den? Hur i så fall? Har den ett syfte? Är den till för alla? Finns den ens? Pretentiöst, må så vara, men människan är ändå centralt förankrad i kulturen, så genom att söka efter skärningspunkterna mellan vad som anses vara sanning eller inte, har man funnit andra mänskliga förhållningssätt. Idealistiska såväl som matematiska och filosofiska resonemang har alltid cirkulerat kring frågor som kretsar runt oss själva. 

- Vem är vi, vilka vill vi vara?

Skärningspunkterna utgör en mycket stor del av det kulturella forskningsfältet. Mycket däri handlar om begreppsförskjutningar och särskilt det som för tillfället anses vara normalt. Genom att beakta glidningarna och förändringarna hos våra uttryck och tolkningar pekas det mänskliga vankelmodet ut. Det är därför kulturforskning anses vara omstörtande verksamhet och begränsas med olika styrmedel och metoder eller förbjuds. Det finns nämligen inget mer provocerande för en autokrat än påvisad osäkerhet.

När det är drömmarna som sätter världen i brand.

 

Beethoven. Sonata No 8. in C minor Op 13 "Pathétique"

Episteme

Léon Cogniet, Kvinna med barn (detalj), 1824

 

 Världen är slutgiltigt förklarad, kartlagd och förstådd av människan. Nu kvarstår det att människan förklarar, kartlägger och förstår sig själv. För vad är det för verklighet om allt går att mäta, är objekt och taktilt? Mina drömmar är. Mina rädslor är, precis lika mycket som dina är det. Om vi inte kan lita på att det vi känner går att relatera till, är det då en värld värd att lita på? 

Björk - Human Behavior, Artwork by Michel Gondry