Paragon
![]() |
| Antonio del Pollaiuolo, Daphne och Apollon |
- så... du menar att jag ska leva som ett träd, vara ett med tiden och låta allt bara flyta förbi? Är det vad du menar, eller har jag missförstått ditt meddelande? För som det ser ut nu känns det svårt att klänga sig fast vid något, jag menar, allt är som ett gungfly, nog måste även du känna hur marken rasar under dina rötter? Vi människor behöver ibland se förändringarna, och sedan, när det blir för svårt och allt rusar på, vill vi kunna resa på ljusbågen en stund, känna oss odödliga. Hämta andan, för att ta nya tag och våga fler dödliga språng ut i det okända. Är det för mycket begärt, när livet är så kort? Snälla, missförstå mig inte, jag vet att även du är en i mängden av dödliga arter, även då din tid mäts med andra skalor än mina så vet jag att du också känner leda ibland.
- Leda är ett märkligt ord. Skam och leda är uttryck som jag har svårt att begripa, eftersom de förutsätter någon att imponera på. Sådant har jag ingen plats för i mitt liv, jag låter alla krafter gå till att leva, så att andra kan få bygga bo, skydda sig, eller få näring. Det är mitt enda mål med livet, jag har inte tid för tankar om annat. Men om du tror att jag kan ge dig ett råd på resan, så är det nog att vara ömsint när det behövs, och stark där det behövs. Ni kallar det för kärlek, ett ord med så mycket innebörd och motsatsförhållanden att jag blir alldeles bedrövad när jag tänker på det. Att leva är nog. Vara tacksam och givmild. Finna lugnet i kraften. Men det förutsätter att du blir som jag och det har aldrig gått bra. Se bara hur det gick för Daphne. Jag tror att du gör bäst i det du gör bäst. Vara mänsklig och omtänksam, ta hand om dina och om det du har. Ut och sök glädjen! Meningen är att du ska leka, skratta och älska med andra, bara då upphäver du meningslösheten. Ditt liv är inte slut bara för att du slutar kräva näring ur jorden, det är en tanke jag bär med mig in i det sista. Det är mitt bästa råd.
- Tack, bra. Jag startar med att riva ner övervakningssystemet, målar gipsväggarna i en snygg färg och öppnar dörren för grannkatten och vädrar ut i morgonluften.


0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida